Dutch, born circa 1465-1529,South Netherlandish painter. He probably came into contact with Simon Marmion, the renowned painter and book illuminator from Valenciennes, via Jacquemart Pilavaine, a publisher and illuminator in his native Bergen. Provoost married Marmion's widow, Jeanne de Quaroube, before 1491, and it is thus assumed that Marmion was his teacher. In 1493 Provoost moved to Antwerp, a promising town for artists, where he registered as a master in the Guild of St Luke, but in 1494 he travelled to Bruges. He became a citizen there and soon played an important part in the painters' guild. In 1506 Maximiliaen Frans (1490-1547) was his pupil. Provoost received commissions for decorative work from the town council and church authorities in 1509, 1513 and 1520, the year of the Triumphal Entry of Charles V into Bruges, for which he worked on the decorations. He returned to Antwerp the same year to meet Albrecht Derer, who may have drawn his portrait. Derer visited Bruges in April 1521 and was Provoost's guest. Of Jan Provoost's children, Adriaen Provoost (b 1508) became a painter and Thomas Provoost a glassmaker, both active in Bruges. Jan Provoost's time as a pupil in a northern French miniaturist's workshop was of decisive influence on his later oeuvre. His work radiates assurance, with its precise drawing, restrained expression and airy landscapes, and he was successful in Bruges, where there was little competition after Hans Memling's death in 1494.   Related Paintings of Jan provoost :. | The Coronation of the Virgin | Madonna and Child with two angels | Christian Allegory | Madonna and Child with two angels | Abraham Sarah and the Angel |
Related Artists:
Mattheus Verheyden
Born 1700 Back Died 1776 Country Netherlands.
Franciszek zmurko
(18 July 1859 in Lviv - 9 October 1910 in Warsaw) was a Polish painter. Zmurko began drawing lessons as a young boy in his hometown with the painter Franciszek Tepa. As an adolescent he moved to Krakow to study at the The Academy of Fine Arts where he had lessons from Jan Matejko. In 1877 Zmurko moved to Vienna, Austria where he was accepted at the Vienna Academy, but left soon thereafter to study under Aleksander Wagner in Munich. Zmurko returned to Krakow in 1880 and then moved to Warsaw in 1882 where he remained until his death in 1910.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.